PeterpoetOm migFotonPeters dikterLänkarPeters färskaBlogg
Peterpoet
Peters färska

Måndagen den 22 februari!

Det är en bra dag att dricka champagne.
Det är det ju alltid!

/Peter





Natten mellan den fjärde och femte februari, nådens år 2015!

Det har vandrat många månvarv sedan jag senast skrev här. Det är ingenting jag gillar. Livet har snubblat för mig och min själ är ute på vift. Det är så många drömmar och så många människor jag träffat det senaste året som tycker om mig och vill låta mig skriva om dem och berätta deras historier hör inte av sig längre! Varför inte säga som det är att jag skriver som en stor påse skit - men jag gör ju inte det! Jag vet att jag kan, men jag ger mig inte själv chansen att visa det för min självkänsla är skadad sedan yngre tonåren och varje halmstrå för mig bryts alltid av när människor först säger "Men, javisst, Peter!" men sedan så hör jag ingenting från dem. Då mår jag dåligt och det är inget som höjer mig som människa, person och själ. Jag vill författa, jag vill skriva och jag ska inte skylla på någon annan, men jag trodde att jobbet jag har nu med de tider jag har skulle ge mig mer tid att skriva, och ro, men så är det inte - och det knäcker mig totalt! Många andra jag mött har vänligen menat att det är bäst att jag tar den lilla tiden jag får över att just skriva och fokusera på mitt skapande. Det betyder ingen chatt, inget surfande och slötittande på videoklipp på nätet. Förutom de som först ville att jag skulle skriva för dem, eller om dem, så har jag egna alster att lägga tid på och det är nog det jag får satsa på istället. Det får bli som ett av de många epitet som finns i livet: "Bli din egen lyckas smed!" Så får det bli för nu är jag jävligt less på min egen tillvaro och mitt liv för nu vill jag komma vidare i mitt liv och lyssna på mitt hjärta! Punkt slut!/Peter Edström




2 juli!

Anders såg Ulrika stå och skriva på tavlan på jobbet. Hennes långa hår låg som en matta på ryggen. Han vände sig om för att se om de var ensamma på kontoret. Inget ljud hördes från de små kontoren. Ulrika skrev något om som behövdes till fikat. Han smög sig in och ställde sig bakom henne. Då vände sig Ulrika om och tittade på honom. Hon log hemlighetsfullt, lika hemlighetsfullt som hon alltid gjort då de jobbat ihop, och samma varma känsla spred sig genom hans kropp. Försiktigt tog han sig närmare henne, samtidigt som hon fortsatte att skriva. Mjukt kramade han om henne och la sin höger hand på hennes tunna tröja. Istället för att gå därifrån och be honom dra så lutade hon sin kropp mot honom. Ulrika pussade honom lätt på hans vänstra kind. Högerhanden letade sig under tröjan och han fick känna på hennes mjuka hy. Trevande letade sig handen uppåt. Det här hade han länge längtat efter. Det hade länge varit en dröm för honom att stå med henne och få känna sin kropp mot hennes. Handen nuddade bh:n och han kunde känna hur styva brösten var. Han nafsade lätt på hennes hals.

     ”Vänta … vänta, Anders, vi fortsätter när jobbet är över, snart kommer de andra!"

 

11 juli

Allt jag ville vara att bli älskad. Älskad för den jag är, redan som barn, med mina för- och nackdelar! Då hade livet blivit så mycket enklare med relationer till mig själv och andra. Självkänslan hade varit mycket bättre och insikten om mitt värde skulle ha varit på en högre nivå och en betydligt starkare utstrålining/Peter E!

Ett regnoväder i Köpenhamn, mycket jobb och utevistelse fick mig att hoppa detta med uppdateringar på min hemsida. Förra veckan jobbade jag natt tre nätter i rad, dag och kväll onsdag och torsdag. Det känns och nu fortsätter jag så innan jag går på nästa semesterperiod, även om den blir kort - kortare än jag vill!

Det var en dyster söndagi går. Två barn dog i Sverige. En sjuåring som blev knivdödad av sin far och en tvåårig ung flicka fick sätta livet till för en rattfull man. När jag läste dessa artiklar blev jag tom och stum. Och ledsen. Och mina tankar går till Simon, Pernilla, Cecila och Hanna. Bilderna av dem kommer upp varje gång något trist händer med barn i Sverige!

Träffade Johan och Tåran tisdagkväll förra veckan. Det var trevligt, som vanligt! Livet går vidare, med mig och med den övriga världen!

14 juli!

Jag såg The kings speech torsdagkväll. Jag kände igen mig i den och jag grät så tårarna rann på mig som ett kallt oktoberregn!

Copyright Peter Edström